Artisterna Mimi Werner, 26, och Brolle Wallmark, 35, kämpar mot tårarna när de står mitt i skjulet som ska föreställa bostad för åtta barn och flera vuxna. Barnen som trängs runt deras fötter är smutsiga, hungriga och några saknar kläder. Vi befinner oss i en av Rumäniens fattiga byar och den misär som finns – och är verkligheten för familjerna till de flesta tiggare som du ser utanför Ica och Coop. Nu har Mimi och Brolle tagit på sig arbetet att stödja Hoppets Stjärnas arbete för att ge de romska, fattiga barnen en chans till ett värdigt liv.
– När jag ser deras livssituation skäms jag lite över att vi klagar över våra vardagliga problem hemma i Sverige, säger Brolle Wallmark.

Brolle Wallmark – aktuell med sin show på Göta Lejon i Stockholm – och Mimi Werner, som nu är aktuell med ny pop-country-EP, och har lärt känna varandra genom jobbet. Båda har valt att bli ambassadörer för Hoppets Stjärnas arbete i den fattiga byn Valea Seaca (Torra dalen). I byn med 3 700 invånare (1 700 är fattiga romer med låg eller ingen status) är ibland upp till 400 föräldrar i Sverige för att tigga eller spela dragspel utanför butiker.

– Vår målsättning är att hjälpa familjerna på plats för att mamma eller pappa ska slippa åka till Sverige och tigga – och lämna barnen hemma, säger Hoppets Stjärnas grundare Lennart Eriksson.

Hoppets Stjärna upptäckte att människor i byn frös ihjäl i sina bostäder vintern 2014, och började köpa ved för att rädda liv.
Nästa steg var att hjälpa barnen med utbildning. För två år sedan öppnade Hoppets Stjärna ett resurscenter med två lärare mitt i byn. Dit kommer ett 50-tal barn (kön är mycket längre) varje dag för att få hjälp med läxorna, de får ett mål varm mat, de får duscha och kläderna tvättade. Och en stor portion kärlek.

– I deras hem finns ju oftast ingen elektricitet och uppvärmning och deras föräldrar är analfabeter – hur ska de kunna göra läxorna, säger Rumänienchefen Aura Vatamaniuc.

– Men, säger hon också, vi har satt press på föräldrarna. Vi säger att vi hjälper er att renovera husen, sätta in fönster och dörrar och ett tätt plåttak – om ni inte tar barnen ur skolan.

Nu har Hoppets Stjärna sammanlagt fem resurscentra för barn i de allra fattigaste byarna. Barnen i Valea Seaca gör stora ögon när Brolle och Mimi gör entré. Brolle med uppfluffat hår och tatueringar på armar och hals. Mimi med ett stort leende och fjäderörhänge i ena örat

– Jag trodde att barnen kanske skulle vara lite blyga till en början, skrattar Brolle.

Där fick han fel. Smågrabbarna kommer fram och vill känna på hans dekorerade armar och klämma på honom. Småtjejerna tittar storögt på Mimi och hennes ringar och fjäderörhänge och vips sitter Brolle och Mimi på golvet, med var sin gitarr i handen, med ungarna runt omkring sig. Showen hann börja och det dröjer inte länge förrän barnen försöker – och ibland lyckas – sjunga med i låten ”Ring of fire” och ”Stand by me”.

– Det här är på riktigt, säger Brolle.

– Vilka otroligt fina barn, säger Mimi som dessutom är med på en mattelektion och lär barnen räkna.

Resurscentret har betytt mycket för de familjer som har fått chansen att bli hjälpta. Fem familjer har fått enkla växthus, trädgårdsverktyg och utsäde. 17 familjer har fått hjälp med nya tak, fönster, ytterdörrar och kaminer. I resurscentret träffar Mimi och Brolle trebarnsmamman Michaela Tanase, 34. Två av barnen – André, 10, och Roberta, 8, får varje dag läxhjälp i resurscentret.

– Det är en fantastisk hjälp för mina barn. Vi har det så svårt, min man har hepatit, struntar i att ta medicin och så dricker han och arbetar inte. Jag har bestämt mig för att klara barnen och mig utan hans hjälp, säger hon med tårar i ögonen. Hon säger att familjen har fått högre status i byn eftersom det går så bra för barnen i skolan (äldsta dottern Andrea, 15, har kommit in på gymnasiet). Michaela Tanase har fått ett växthus av Hoppets stjärna. Där odlar hon tomater, lök, äggplantor, paprika, morötter och mycket mer, som hon säljer.

– Och så kokar jag tomatsås och konserverar, jag har lagt upp ett lager som jag ska sälja i vinter, säger hon.

Michaela vill ge något tillbaka – därför arbetar hon gratis med att städa, diska, tvätta kläder och hålla ordning på ungarna i resurscentret några timmar varje dag. Byns romska ledare Gelu Zelea dyker upp. Han försöker fånga upp så många barn som möjligt som inte går i skolan.

– Hoppets stjärnas arbete är en välsignelse för vår by. Det ger våra barn chansen till ett bättre liv än vad vi vuxna har, säger han.

Tillbaka till rucklet med åtta barn och tre vuxna som sover i ett litet rum med stampat jordgolv. Magdalena, 21, är ingift i familjen. Hon står med den tio månader gamla baby Nicola i famnen. Han är hungrig och skriker efter mammas bröst. Mimi och Brolle har tagit med sig ris, majsmjöl och matolja till familjen. Där står de med tårar i ögonen och lyssnar till en förskräcklig berättelse om hur Magdalena – gift med sonen i huset – nu får ta hand om sin svärmors åtta barn (svärmor Constansa, 38, har totalt tolv barn). Flera av barnen går inte i skola för att familjen inte har några papper på att de överhuvud taget existerar och några barn har inte kläder – och snart kommer vintern.

– De små barnen riskerar att frysa ihjäl i vinter om de inte får hjälp, säger Mimi och Brolle.

– Ja, vi måste hjälpa familjen med en ny bostad. De kan inte bo i ett ruckat med stampat jordgolv, hål i väggarna och ett tak som läcker, säger Aura Vatamaniuc.

Brolle, som har en sexårig son, suckar:
– Mamman i huset är bara några år äldre än vad jag är och har fött tolv barn. Som hon har det har hon ju inte ens pengar, mat och kläder för att försörja ett barn.

Mimi och Brolle är alldeles tysta på vägen därifrån. Tysta för att de är djupt berörda och ledsna ända in i hjärtat efter att ha besökt familjen i skjulet. Nu har de beslutat sig:

– Vi vill verkligen vara med och hjälpa. Vi vill verkligen återvända till Valea Seaca för att träffa barnen och familjerna igen.

Mimi Werner säger:
– Det är jättefina barn, jag har fått så många bra och fina intryck.
Brolle:
– Jag blev så berörd, mer berörd än vad jag väntade mig att jag skulle bli. Det finns så mycket kärlek i barnen och jag tycker att jag själv har vuxit några centimeter och förstår hur bra vi själva egentligen har det.

Ni har sett förfärlig fattigdom när ni var hemma hos en familj som knappt hade tak över huvudet och där åtta barn bodde i en liten skrubb. Hur känns ett sånt möte?

Mimi säger:
– Jag tänkte på hur vi har det där hemma och jag fick nästan dåligt samvete för att vi har det så bra, men inte alltid uppskattar det. Barnen i huset var glada, men den var väldigt tungt att se hur eländigt de hade det – jag blev väldigt berörd.

Brolle:
– När jag såg deras livssituation skämdes jag lite över att vi klagar över våra vardagliga problem hemma i Sverige.
– Jag har haft tårar i ögonen vid många tillfällen här i byn. Det är svårt att sätta fingret på varje enskild känsla, men jag tänker att det är nyttigt att se. Det här skulle fler människor i Sverige behöva se och uppleva. Hoppets stjärnas arbete bland fattiga barnfamiljer betyder väldigt mycket

Vad skulle ni vilja säga till människorna i Sverige som inte upplevt vad ni har gjort. Bland annat mötet med mannen som en vintermånad suttit utanför Coop i Örnsköldsvik och tiggt pengar till sin familj?

– Bakom varje människa som sitter där finns en lång historia och det finns en anledning varför de sitter där. Det är människor och det är på riktigt, säger Mimi Werner.

Brolle fyller i:
– De som tigger utanför butikerna skulle inte vilja sitta där om de själva fick välja. De gör det för att de måste och de ser det som ett sätt att överleva. Ingen vill ju lämna sin familj och sina barn. Det bästa vore ju om de kunde stanna hos familjen och försörja sig i hemlandet. Men de behöver verkligen hjälp för att komma framåt.

TOMMY SCHÖNSTEDT